Sandgjutning

Den ursprungliga gjutmetoden, känd sedan tusentals år, där man använder en form gjord av sand att gjuta i. Det är ett snabbt sätt att ta fram gods i små serier, stora bitar, eller med komplicerad form som gör att det inte går att använda andra metoder.

OBS: Detta är en generell beskrivning. Vänligen kontakta oss om du vill veta mer.

Det som krävs är en modell, gjord i plast. Modellen används för att göra formens delar i sand. Vi använder ett bindemedel i vår sand som gör att formen blir hård efter några minuter, och kan hanteras. Det kan också behövas kärnor för de hålrum man vill ha i biten, och då krävs det en kärnlåda för detta. Formdelarna läggs ihop och så fyller man formen med gjuten aluminium och låter svalna. Sedan slår man sönder formen, kapar av de delar man inte vill ha och blästrar biten. Det låter ju rätt enkelt, eller hur? Några saker finns det att tänka på, och som vi har funderat på dagligen sedan 1955…

Det finns ett fenomen som gäckar alla oss som vill gjuta metaller: skillnaden i volym mellan smält och stelnad metall. Denna skillnad orsakar något som kallas för sugningar och krympning. Sugningar går inte att undvika helt, men däremot kan man flytta sugningen till en del av gjutgodset som inte ska användas. Man använder en matare, som namnet antyder så ska den mata smält metall så att det inte saknas material. Mataren är ofta isolerad för att hålla värmen så länge att den stelnar sist.

Fördelarna med sandgjutning är bland annat: 

• lågt styckepris
• relativt god måttnoggrannhet (CT8-10 enligt ISO8062)
• korta serier till medellånga serier
• ingen begränsning i godsstorlek
• låg ändringskostnad
• kort framtagningstid
• Möjlighet till partiell kylning (gör materialet ännu bättre)
• Komplicerade kärnor